Lindy

Ibland glömmer jag bort att andas för några minuter eller mer.
Har ni tänk på det där med att man bara lever en gång?
Att livet inte går i repris och att allt det man inte gjort under dagen, kan man aldrig få gjort just den dagen.
Det är sjukt att tiden går, tiden är inte som någon klocka som rammlar i backen och går sönder.
Tiden går, hur man än försöker stoppa den.
Det hackar inte ens ibland, som en trög gammal dator ni vet.
Eller är det ens tiden vi lever i?
Vi kanske lever i den dära pausen, där de som bestämmer över världen tog en fika paus.
Men deras paus började när jorden bildades och slutade när den sprängs, för då har dom fikat klart och är redo att börja spela spelet som vi kanske lever i.
För dom kanske det bara handlade om 10 minuters paus, medans det är tusentals år för oss.
Hur kan man veta att det är vi som styr världen?
Att våra minuter är de ända som existerar, de ända som spelar någon roll.
Vi kanske är dockor som någon leker med.
De bestämmer våra beslut, även om vi väljer, så har de alltid vetat vad vi skulle valt.
Det är knepigt allt det där.
Men jag försöker att tänka på att jag lever det här underliga livet bara en gång.
Eftersom att livet är så kort, så jag hinner inte med att göra sånt jag inte gillar.
Jag är bara ung en gång, varför inte göra det till något bra?
Något bra som är fyllt av spänning, skratt och kärlek?
Något bra som man trivs med och njuter utav, varför måste sorg existera?
När vi bara lever en gång, varför kan inte bara lycka fylla våra korta dagar då?
Det är tillochmed knepigt det där med att vi måste sova.
Vi missar ju halva våra liv, på att ligga i sängen och, sova.

Nej, allt jag vill säga är väl igentligen att vi lever ett mycket kort liv.
Det livet har vi inte tid med att spilla på folk vi inte trivs med, eller bråk och tråkigheter.
Om man tänker på hur länge man kommer att vara död, så är livet rysligt kort.



Jag lever livet, gör du?

#1 - Jenny

Äslkar dej gumman! du är grym!