Lindy

Svammel blir bara en svart sörja när det väl kommer ut.
Spring spring spring allt vad vi har, tappar allting vi har i bakfickorna men det noterar vi när vi redan sitter på spårvagnen. Sista spårvagnen hem och vi sitter där bredvid varandra, sittar ner i marken och svär för oss själva.
 
Var är vi och fan, vi har redan åkt för långt så panik tryck på knappen för vi ska av. Vi ska hem, vi sparkar i marken och skriker allt vad vi har. För fan för allting.
Jag har lånat min brors lägenhet och där ligger 5 tonårshjärtan och slår efter en natt i kylan. 
 
 
 
Ibland vill man slå folk i ansiktet, det har hänt att jag gjort det.
Därför säger jag stop, det är tid att börja umgås med de som gör mig lycklig. Inte de som gör mig till någon jag inte är när de är vid min sida.
Fuck detta. Men ibland tror jag att jag är så känslokall som det bara går att bli.
 
Stirrar fortfarande rakt fram och vad fan hände där egentligen.