Jag vill blunda och viska tyst att jag kan inte andas. Kom jag behöver andas men kanske inte överleva. Kontrasten driver människan till vansinne men kontrasten till att andas har försvunnit.
Jag saknar något som inte finns. Jag längtar efter något som jag inte vet vad det är. Jag har ett tomrum ibland i bröstkorgen som jag inte vet hur jag ska hantera. Och du sa till mig att du inte kommit under skinnet på mig när vi låg där bredvid varandra, jag bad dig att fråga precis vad du ville. Du frågade hur jag mådde, på riktigt.
Det spelar ingen roll för vi fyller tiden med vin och köper öl utan att vi vet om det. Jag köpte en ny bok och bär den med mig överallt för där får orden plats. Där finns paniken och lyckan och där finns mitt liv som är ett kaos. Ibland tror jag att jag håller på att bli galen, men sen kommer jag på mig själv med att jag håller ju bara på att bli en människa.
Luta huvudet mot fönstret och stirra ut, världen snurrar inte mer än vi och vi överlever.
2 kommentar(er)
