Lindy

Feel my lungs giving up on me.
Slukas upp av ångesten som ibland river i mig när jag försöker att sova, andas.
Den är där och då, tar över allt som existerar men sen försvinner den igen. Jag uppskattar den för den får mig att känna mig levande, den tillför kontrasten i mitt liv.
 
Ibland måste jag stanna upp, andas och inse hur fint allt har blivit. Låt inte ångesten komma nära för jag är ju så jävla lycklig. Jag samlar på minnen och blir rikare av känslor, jag slutar tänka men jag tänker alldeles för mycket.
-
Jag satt i min lägenhet på sängkanten, nyckeln vrids om och någon kliver in i min lägenhet. På två sekunder står jag med armarna runt henne och det sved i ögonen för helvete vad jag hade saknat henne. Hon skrattade och så var allt som vanligt igen, hon och jag i min lilla lägenhet, precis så som jag trivs som bäst.
-
Vi kollade på all konst och stod med anteckningsböckerna, skrev ner namn och årtal. Vi gick därifrån och konstaterade att solen värmde våra ryggar, jag tänkte att nu är lyckan total. Vi skrattade så vi fick ont i magen, jag och de där tre tjejerna från klassen som gör dagarna så otroligt mycket bättre.
-
Vi dricker en öl efter lektionen, det förtjänar vi. Solglasögonen på, jackan av och vi kunde inte sluta prata om hur underbar våren och sommaren i Malmö kommer bli. Vin i parken står högst upp på våran lista, sen ska vi sola hela dagarna vid stranden.
-
Du sa att du saknade att sitta på parkbänken med mig, för allt känns mindre deppigt när vi är deppiga tillsammans.
-
Alla dansar och jag tittar på dig, ibland känns det som om allting försvinner förutom du. (fårintefårintefårinte)
-