Livet går fort, tänk på vad du gör.
Fast lite finare.


Ända tills mitt hjärta går sönder.

Vi finns bara här och nu.
Tänker på rymden och allt det där oändliga. Får lite ont i magen när jag tänker på att rymden inte har något slut.
Att det är som ett stort svart hål utan väggar, att man kan åka och åka och det tar aldrig slut. magont.
Att det inte finns luft där, och att allt står still. Och nej, jag kan inte sluta fundera på om tiden verkligen finns i rymden. hatar men älskar rymden på samma gång.
Ni är lyckan.
Detta firades med att jag, carro, linn och genesis gjorde en liten överraskning för födelsedagsbarnet.
Ballonger på hennes skåp, paket och brev.
Skratt och cupcakes med ljus och många många kramar.
Sen blev det att fika i 4 timmar ungefär, prata om allt fint och fälla en tår kanske.
Ni är så himla bra så jag inte riktigt vet vad jag skulle göra utan er.
Tack tjejer, tack för att ni finns.





"Sånt här, det är det som inte händer."

Gubbskor, skjorta, fluga och kånken.
Är trött efter att bara ha sovit 4 timmar igår, måste ta igen sömn.
hehe, men jag klagar inte. Livet är fint.
Låt dessa två tonårshjärtan slå snabbare.
När jag kom in i mitt rum efter skolan så låg det två världsfina tröjor på min säng som hon gjort åt mig.
Mina två favoritcitat tror jag allt, kommer troligtvis att bo i dessa.
MAMMA DU ÄR BÄST, PÅ RIKTIGT.



världskända håkan citatet "Nu kan du få mig så lätt."
Och det andra fina "We are young, we are failures. And we love it."
Och jag tänker inte ge upp den här elden.

Du kan inte få hjärtat att känna något det inte känner.

Om att längta bort.
Jag längtar så himla mycket, jag längtar till sommaren och till dagarna när man ser världen.
Jag längtar tills när man ser det man aldrig sett förut och jag längtar till den där känslan som inte finns här just nu.
Jag tror att varenda tonåring behöver komma bort från allt någon gång, då man verkligen släpper sin verklighet och sover borta några nätter i något rum man inte känner igen. I något rum som inte luktar som hemma.
I något rum med någon vän, och då och då titta ut och känna sig fri och vara precis sig själv.
Jag tror att det behövs. Tonåringar behöver rymma, tonåringar behöver springa bort från allt ibland.
Vi behöver äventyr och någonting som känns nytt, vi behöver liv.
För det är ju nu vi ska göra allt det där, vi ska rymma och sova borta några nätter, vi ska skita i vad alla andra säger och leva våra egna liv, vi ska drömma. Och vi ska göra det.
Jag längtar härifrån litegrann, jag längtar till någon.
Jag längtar till något som får mitt hjärta att slå fortare, till något som får mina ben att springa av lycka.
Och vi förändras, vi gör livet hopplöst ibland, vi älskar, vi blir sårade, och vi gör fler misstag, vi skrattar.
Men, vi är tonåringar.
Vi lär oss fortfarande att bli den vi verkligen ska bli.
Och ibland känns livet skit, men. Allt blir bättre, det här hör ju till.
Vi hade tur.
Gårdagen, med kalla fötter och för mycket tankar i hjärnan.
Heldag på stan, träffa folk, möta upp vänner, lyssna på band i lokaler med många ungdomar, kramas, ut och frysa i bara skjorta, cigglukt, många ungdomshjärtan, träffa gamla vänner, kompisgäng, ingen mat och kurrande mage, prat om problem, stänga in oss på städskrubben, skratta, ögonkontakt och leenden, buss och spårvagn, säga hejdå, nervös mage och nöjd mage, donken och onyttig mat, fler vänner tittar förbi, gå hem från stan under mörk himmel med bästavän, diskutera allt det där viktiga och fnissa som små barn, lång väg, kalla händer och kram igen. Natt, Till att smyga in och gå tyst ner i rummet och stänga dörren. Och sådär, så mycket mer.
Tror allt börjar lösa dig, mitt liv alltså.
Men man vet ju aldrig.
Ha det fint, kram.

Och jag pratar med någon pojke på andra sidan jordklotet för att få mitt tonårshjärta att kännas lite bättre.


Två fina bilder från någon fin dag.
Läskiga monster.

Dagens gå omkring och klaga klädsel.
Förövrigt så lyssnar jag på skrillex och vill på äventyr.
Jag väljer att gå vidare för livet är för kort.


skitsamma, inget spelar längre någon roll. Jag vänder blicken tittar åt ett helt annat håll.
Jag vill gå i kylan, titta ner i marken och gå med snabba steg med trasiga tygskor.
Jag vill se dom i ögonen, vända mig om och sen gå fortare, dra upp den svarta luvtröjan och dra händerna i fickorna och inte bry mig längre om någonting.
Tända en cigg och vända mig om för att en sista gång skrika "fuck you" och sen gå med arga steg till något som inte gör ont.
Och nej. Kanske kommer jag inte tillbaka.
Jag kommer inte tillbaka förrens det är någon skillnad här. Inte innan någonting har förändrats.
Fan, tonåren. Ibland hatar jag detta.

förbjudet är spännande, kommer aldrig kunna låta bli dig.

Hittade någon gammal bild och tänkte "sånt här måste jag fotografera mer."
Vi är bara unga, dumma och för kära.

Klockan slår snart natt och jag håller på att pyssla med min hemsida.
För några timmar sömn.
Jag vill aldrig gå och lägga mig och jag vill aldrig gå upp ur sängen. Det är underligt.
Tänker för mycket på precis ingenting just nu, försöker ta precis allting som det kommer.
Och det är ganska skönt, jag vill inte ha några förväntningar på framtiden.
Jag vill inte ha några förväntningar på någonting, då blir man bara besviken.
Så jag drömmer vidare och hoppas att allt ska gå sin väg, jag tror på ödet.
Ödet är min vän, det måste jag tro.
I skuggan av ditt hjärta.



Gjorde en lite annorlunda fotografering igår.
Mitt rum förvandlades till något man skulle kunna kalla för fotostudio antar jag.
Åh vad jag gillar att exprimentera med ljus, spännande.
Förresten så har jag inte gröna eller färgade toppar längre.
Färgade hela håret rött och jag lider lite.
Jag tänker aldrig på dig, bara i kväll.

Ibland gillar jag mitt hår.
Klippte söder halsband och trädde på pärlor i håret med massa flätor.
Kunde inte motstå när jag såg fina Tilda ha det i helgen.
Jag vill skrika av lycka.

Jag gillar när man är på ett ställe där det är för mycket folk.
Då man slutar skratta med dom andra och man tittar sig runt.
Man ser hur mycket folk det är, och så mycket tankar det finns, historier.
Mänskligheten är konstig om man tänker på det, allting, precis allting är anpassat för just oss.
Mänskligheten, vi är alla liknande människor med liknande tankar.
Finns det inget mer?
Det måste finnas något mer än vi människor, vi är ju ingenting. Samtidigt är vi just allting.
Och när man tänker på att rymden är oändlig, och den klumpen och jobbiga känslan man får i magen.
Så är det lite med mänskligheten också, det är oändligt. Historier finns kvar och historier kommer fler.
Och vad är jag för världen, en i mängden. En av mänskligheten bara.
Hm.. och det är läskigt att tänka på.
Men jag är glad att jag är människa, det är fan det bästa som finns. Jag är glad att vara en av mänskligheten även fast det är lite underligt det hela.
Säg till när du hör min tystnad.
Jag kan inte hitta dig.

Ute och går, lägger oss ner mitt i vägen och tittar på stjärnorna.
Det är kallt, marken är frusen.
Men vad gör det, det var som glitter i allt det onda.
Första dagen i skolan.

Önskat sminkinlägg.
Tyvärr blev det inget videoinlägg, det kanske kommer något liknande i framtiden eftersom jag har fått fråga att visa hur jag gör en flätfrisyr!
Så här förklarar jag iallfall hur min dagsrutin går till!
Det är så enkelt att jag:
*Först lägger på fondation och concealer ibland om det behövs!
*Fyller i mina ögonbryn så att dom blir synliga (använder mig av en mörkbrun ögonskugga och pensel, fungerar super!)
*Sen så går jag loss med flytande eyeliner, ända från ögonvrån till längst ut, en tjock rand ska det va!
Sen så gillar jag att göra en liten vinge på sidan, tycker det är fint.
Eyeliner kan vara så knepigt i början, men senare går det hur bra som helst!
Men tänk på att bara lägga längst fransraden först och sen bygga upp hur tjock du vill ha eyelinern.
Och vingarna får jag ibland göra om flera gånger för att få som relativt lika.
*Sen lite mascara på fransarna och klar!
Jag använder inte alls några dyra avancerade saker, allting kommer ungefär från h&m och loréal och sådär.
Tar lite det man hittar.
Så detta är min vardags makeup!

Till fest eller andra äventyr.
Dra på ett rött läppstift och en fluga sen är man redo.

annars tycker jag smink är onödigt, man kan vara så fin utan liksom.
Även om jag använder det nästan varje dag önskar jag att jag kunde gå utan ibland.
Fast i hennes dagdrömmar.

Titta vad jag fick av världens bästa bröder Freddie och Emil i julklapp.
En grön kånken väska som jag suktat efter så länge.
Nu sitter den nästan alltid på min rygg och ack, va fin den är.
Och det blir slutet på våra liv.
Fick en fråga om hur många läsare jag har ungefär per dag:
Jag brukar ha runt 60-100 läsare om dagen. Ibland mindre ibland mer, det är så olika!
Men jag är glad för varenda en av er som vill läsa här, att någon ens vill ta del av min vardag.
Att någon är intresserad av att höra mina underliga funderingar, se mina fotografier.
Men åh, jag är glad att min lilla blogg finns ändå. Här finns jag, min hjärna.
Och jag blir så glad när det kommer in fina kommentarer ibland, åh.
Och om det är något speciellt ni vill se eller som jag ska skriva om. säg till närsom i en kommentar!
Hoppas ni mår bra, pöööss!

Glitter i det svarta.
Drömmer om sommar, om någonting som är verkligt, pussar, gröna gräsmattor, skratta i korridorerna i skolan, kompiskramar, nätter under stjärnorna, filmkvällar med mysiga människor, äventyr, festivaler, bara ben, musik, ännu mer pussar och allt det där.
Åh. Fast livet är väldigt fint just nu och snart blir drömmar verklighet. Bara man tror.
Och sen får ödet bära oss vart vi ska.

3 ÅR!!

Idag är ingen vanlig dag!
IDAG FYLLER MIN BLOGG HELA 3 ÅR!
Och hoppas på några år till kanske.
Tack alla ni som vill följa min konstiga vardag, mina underliga funderingar om livet, min lycka, mitt hat, mina fotografier, och allt det där andra som man kan hitta här.
Tack.
Ni är bäst. <3
Det är så viktigt. så jävla viktigt.

Mitt favorit citat på väggen. Som för övrigt passar in så bra.
Det är för kallt.

Lean into the fall.

Du har vetat det hela tiden, spring.

Även om man andas, måste man då vara levande?
Är man levande om det svarta hålet i magen tar över.
Om inget mål finns, om ingen lycka eller hopp finns.
Om din skugga blir främmande och när du inte vet hur månen ser ut längre.
När hjärtat inte riktigt slår som förut, när det inte slår för lyckan.
Är man då levande?
På riktigt?
Vi kommer alla här att dö.
Men alla här kommer inte leva.
2012
Nyårsafton.
Kom hem någongång vid tre.
Kvällen bjöd på, skrattande människor, liten lägenhet med mycket folk, kramar vid 12 slaget, äcklig dricka, blinkande ljus, musik, kalla fötter, spårvagnsåkning, kökshäng, nytt folk, pussar, jackletande, tomma blickar, kramar, kalla händer på balkongen, cigglukt, tonåringar i trapphus, äventyr, lycklig känsla i magen, skratt med vänner, sakna andra vänner, Han, dansande, telefonsamtal, hålla handen, mer skratt och så mycket mer tror jag allt.
Och 2012, jag tror på dig.
Här är en liten bild från början av kvällen innan vi kom till festen.
Fina tjejer!



