Skratt och den efterlängtade parken.

 I torsdags var det dags, det tredje överraskningsfirandet för oss i vårat lilla gäng. Och nu var det Linns tur.

Filtar, cupcakes, muffins, chokladbollar, ljus, skratt, grillning, rosetter, ballonger i träden, solen i ryggen, jordgubbar, så många kramar och en så fin kväll. Vid 12 slaget räknade vi ned och sjöng för hennes 18 år här på jorden. Hoppas hon hade det fint, för det var en så himla härlig kväll tycker jag iallafall.

Några bilder och en liten video från kvällen, kram!

 

 

 

 

 

Underbara helg.

"Känner du hur dom luktar? Sådär lätt så man måste lukta riktigt nära."

Hela min söndag bestod av förberedelser, stress, glädje och så himla mycket springande och tränande.

Dansuppvisning och alla var nervösa i magen för hur den där spagaten skulle gå eller om någon av oss i vår lilla grupp skulle komma av sig. Dansuppvisning med den finaste gruppen någonsin och allt var bara så bra.

Efter man blivit bländad av strålkastarna och applåderna tagit slut blev det en lättnad samtidigt som det blev en tomhet i magen. Lättnad för all nervositet försvann, men tomt för nu var det slut för den här terminen.

Kommer inte att få dansa med dom där tjejerna på hela sommaren och saknar dom redan när jag tänker på det.

 

Fick förresten rosor, av världens finaste mamma. Blev så glad så jag fick tårar i ögonen, hon är så underbar hon.

 

 

 

Och jag hade en dröm.

 

Tre bilder från igår då håret var precis nyfärgat och nyklippt och solen sken så den värmde över kroppen.

Känner ni också att inspirationen och viljan att ta tag i livet växer nu? Att man faktiskt känner för att träffa människor och sätta sig i en park och inte stänga in sig på rummet. Att man känner att det är dags att göra något och man känner att världen håller på att vakna till liv igen. Och fan vad underbart det är.

 

 

 

Kärleken.

I lördags åkte jag hem till pojken min och när han öppnade dörren pussade han mig och log lite finurligt.

Han tog med mig in i köket och där hade han dukat upp så fint med smörgåstårta och donuts som efterrätt (precis som han köpte till mig bland de första gångerna vi träffades.)

Blev alldeles varm och glad och åh så fin han är. Sen kollade vi på film och myste.

 

Är bara mest lycklig över att jag har honom vid min sida och är bara så himla kär i honom, hur han fortfarande kan göra mig alldeles varm och lycklig med fjärilar i magen. Han viskade "Jag kan inte förstå att vi varit tillsammans i över ett år." och nej, tiden går fort när man mår bra, och nästa vecka har vi 14 månader ihop.

Kyssar i pannan och din varma famn som håller om mig om nätterna, det är där jag hör hemma.

 

 

Jag älskar verkligen dig.

Anna kristina kihlberg 1851. Linda Johansson 2013.

Idag har jag redovisat skolans lite annorlunda projekt som vi haft, vi har nämligen återskapat en gammal bild.

Detta är någonting jag tycker är så himla kul, älskar verkligen gamla bilder och att få återskapa en är en underbar känsla, för man måste granska varenda hörn av bilden och se hur den är uppbyggt för att kunna göra detsamma.

Jag valde bilden till vänster, det är min släkting Anna från 1851! Anna är min mammas farmors mormor och på bilden var hon 17 år precis som jag är idag. Så jag återskapade bilden fast med en modenare känsla.

Älskar bilder som dessa, och tror detta är någonting jag kommer att fortsätta med!

 

Förresten, glöm inte bort att spana in Milimedia bloggen, här!

Insult me all you want to. But dare you do it to my face?

Jag har idéer som spränger i min hjärna, planer som går i kras.
Minnen som jag alltid vill minnas, och vissa som jag inte kan se, som jag inte vill se.
Stunder som jag vill fortsätta att leva i för all evighet, besvikelsen tar över när min evighet varar i något som bara känns som sekunder.
Men med min fullsprängda hjärna kan jag fortfarande inse.
Att jag lever mitt liv. På riktigt.
Jag lever ett fint liv, inte perfekt för dig, eller för någon annan.
Men för mig är mitt liv perfekt, så som jag vill ha det just nu.

Jag har glitter i vardagen och upplever nya saker.

Jag ler och finner lycka i vardagen och vad mer kan man egentligen begära?

 

Allt jag egentligen vet är att man måste uppleva en liten del av det mörka.

Man måste uppleva sorg och smärta annars vet man inte vad livet innebär.

För trots allt, kontrasten är den som räknas. Utan sorg finns ingen lycka, utan lycka finns ingen sorg.

Alla tårar bär med något bra tillslut, något värt att vänta på.
Man måste lära sig att le och vara sådär nöjd, för livet är fint egentligen.

Livet är vad man gör det till, det är valet man gör. Vad det än kan tänkas vara.
Man ska kunna kolla på livet och se att det finns många sidor att visa, många möjligheter.

 

 

Mitt liv är fint ändå.

Jag umgås med de som får mig att skratta och må bra, de som ser mig för den jag är.

Jag har en famn vid min sida som ger mig lycka och som jag kan både skratta och gråta hos och känna total trygghet.

Jag kan skratta mig fram i korridorerna och tänka att "livet är fan bra" och vara glad över att jag är just en människa.

Perfekt är när man får se alla sidor av livet och man får uppleva känslor, man får leva.
Man väljer vad man vill göra, och man umgås med dom man vill.
Liv är med skratt, sorg, lycka, äventyr, ord, kärlek, fina minnen, vänner, ovänner och allt som inte hör till.
Livet för mig är alla sidor, om jag inte går igenom alla tider alla olika sorter, då vet jag ju inte vad jag ska älska och vad jag ska hata.

Ungefär såhär vill jag ha det sagt.
Ett perfekt liv, är inte felfritt.
Ett perfekt liv är när man lever för flera år mer än vad ens hjärta slår.
När man gör saker och får se världen från många sidor.

Jag tror inte att alla människor lever, visst att alla människor existerar.

Men jag tror inte på att alla lever.

Och känslan av att känna total lycka och leva för just den stunden, det kan vara det finaste här i livet.

 

Hittar gamla texter, och fortsätter bara skriva. Kram på er. 

Varför skynda på när den tiden snart är här ändå.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har ingenstans att ta vägen

 

Gamla bilder och det är någonting jag älskar.

Så glad över att min familj har så himla många bilder från min släkt som har sparats, intresset för fotografi har funnit länge i min släkt. På första bilden är det min gammelfarmor Clary, på den högra andra bilden är det hennes mor Emma, och bilden längst ner är det Emmas mor. Den nedersta bilden är från 1840, 1850-talet. Och med tanke på att fotografi kom år 1826 så är det så otroligt coolt tycker jag.

Detta är någonting som min släkt har, vi fotograferar varenda dotter i varje generation när man är ungefär 18 år. Och vi har dessa bilder plus en bild på min mormor och min mamma, och snart är det dags att fotografera mig för att bli en del av våran tradition sedan mitten av 1800-talet.

 

 

 

 

 

Hur ska jag få dig att förstå, du måste resa dig upp och gå.

Helg och igår var jag på festligheter för Caroline är nu 18 år. Herregud. Födelsedagar och man firar var och varannan helg, och snart är det min tur. Har haft 18 år att förbereda mig inför detta men kan inte förstå att det snart är min tur, kastas ut i vuxenvärlden och känner mest att fan va skönt att det äntligen kommer att hända något. Är så trött på samma gamla vardag ungefär, trött på samma gamla spårvagnar som går till samma slutstation. Fördriver tiden med att måla naglarna och så mycket mer och väntar på sommaren som får en att se annat, snart snart snart.

 

 

och ps. idag blev Miriams och min blogg Milimedia till devotes framsida och är mest så himla glad. Spana in här vettja! kram!

And I don't blame you dear for running like you did all these years.

  Bilder från Mili! Glöm inte att spana in Miriams och min blogg, här! (eller klicka på bilderna såklart)

 

Idag är vi mest glada, vi glömmer det här att det snöar för vi skrattar istället.

 

 

 

 

 

 

It's better to feel pain, than nothing at all.

Har skaffat mig en bredare blogg och gjort småförändringar, tagit bort onödigheter och plockat dit roligheter.

Sista lovet innan sommarlovet har gått och jag räknar ner dagarna till 18. (73 dagar)

 

Idag har jag hunnit fundera på mycket, på hur fina vänner man egentligen har, på hur timmarna går fort, hur dagarna flyger förbi när man tänker på annat, på kalla vindar när man går promenaden ner, på hur fint livet kan vara trots stressklump i magen, att kramas med honom och få pussar i pannan är det bästa jag vet, att jag har världens bästa hund och att allting löser sig hur det än ser ut för tillfället. 

 

 

 

I don´t care if you want to die. I will love you.

Har ni tänk på det här när man har så otroligt mycket att göra, så otroligt mycket i huvudet så man inte riktigt vet hur man kan andas riktigt normalt. Hur otroligt jobbigt och tungt bröstet kan kännas trots att man inte riktigt vet varför.

Och hur man kan hata tiden för att timmarna måste planeras och för att dagarna går så otroligt fort och man har för mycket att göra och för lite ork.

För lite ord, för lite motivation och för lite tid. Dom kallar det för lov men jag har mer lov under skolveckorna känns det som. Men jag lever på tanken att sommaren faktiskt visar sig och människor går omkring i solglasögon och äter glass när de promenerar i vårsolen. 

En dag i taget och njuter av dagarna då jag vaknar upp med hans armar runt min midja.

 

 

 

 

Och vi lever på drömmarna.

Jag hänger mest med Miriam och fotograferar konstant, trivs ganska bra faktiskt.

Jobbar på Mili konstant och försöker hitta inspiration till nya saker hela tiden, startade bloggen för bara någon vecka sen och det går så superbra. (Nöjda) 

Annars så har jag lov men för lite tid, hatar tiden gå härifrån.

 

Men ikväll har jag glömt datorladdaren hemma så ska bara mysa i pojkens famn och strunta i allt det där med bloggar, twitter, facebook och allt vad det heter. En liten lättnad.

 

 

 

Glöm inte att kika in på mili,  klicka på bilderna för att komma till bloggen! Puss!

I hela mitt liv.

Påskägg och godis, familjemys och nystädat rum. Pussar och gos.

 

Och så var det påsk, en överskattad helg med för mycket godis bara.

Men jag har sovit länge om dagarna, gosat i hans famn, sett filmer med bror in i natten och skrattat, firat andra bror som fyller år, ätit tårta och träffat släkten. En ultimat helg om man får fråga det.

 

Annars vill jag mest dricka vin och ha sommar i en park.

 

 

 

 

En ganska så gosig indian.

Bara en liten gnista.

 

Nu är det påsklov och jag har tid för annat. Jag har tid för att ligga kvar och sova länge i en varm säng med honom, jag har tid att sitta på fik halva dagarna, jag har tid för att fotografera och dricka vin i natten. Jag har tid att träffa vänner som inte setts på länge och tid att vara lycklig, tid att finnas.

Just nu är det natt och jag ska upp om för några timmar, men allt jag vill är att ha han här och kanske kramas litegrann. Smyga upp i natten och ta en kopp te, skratta i varandras armar och pussas. Saknar honom.

 

Och förresten, glöm inte bort min och Mirres fotoblogg Milimedia, klicka här!

In a room.

Och hur länge har man inte gått och drömt om ett par riktiga Dr martens?

Spanat runt och letat länge men aldrig riktigt slagit till för snålheten sätter gränserna.

Men idag mötte jag upp en jättetrevlig tjej som var trött på sina och hon log mot mig och var glad att dom passade mig bättre än henne så dom fick bli mina.

Superfina verkligen och passar mig perfekt.

Otroligt lycklig.

 

Mobilbilder är bättre än ingenting när kameran ligger i väskan hemma under sängen. Ska ta fram kameran imorgon och visa er bilder bilder bilder.

kram.

Och vi lever på kontrasten.

Och jag hinner inte med tiden och sitter uppe om nätterna och skriver ord för ord på datorn till allt det där som ska vara inlämnat, i helgen satte jag på lösögonfransar kvart i 2 i natten och målade läpparna röda och ställde upp en liten hemmastudio för att fota till projektarbeten. Och det är nya saker hela tiden, och jag ville bara säga att det ska bli så otroligt skönt med lov och att få andas lite. 

 

Annars längtar jag så jag kan dö tills jag fyller 18, snart snart snart och då ska jag dricka vin med vänner.

 

Och här kommer två smakprov till mitt projekt som ska redovisas imorgon!

Projektet handlar om ljus, och jag valde att inrikta mig på någor jag kallar mönstrat ljus.

Exprimentera lite hur skuggor och ljus landar på platta som rundade ytor.

Visar mer bilder från projektet inom kort, miljoner kramar.

 

Milimedia

Har en liten rolig nyhet att berätta!

Jag och min vän Miriam har under en tid nu arbetat i smyg lite på ett eget litet projekt, nämligen Milimedia!

Och Milimedia går ut på att vi två tillsammans driver bloggen Milimedia.devote.se där vi lägger ut bilder vi tar själv eller tillsammans, ett litet ställe där vi får uttrycka oss på vårat sätt genom fotografierna.

Vi ville dela med oss vad vi kan skapa, vad det än nu är och visa.

Vi letar också modeller inom Norrköping eller nära omkring, det kan vara att du har något önskemål om bilder eller är i behov av bilder så finns vi där och ställer upp! Kontaktinformation finns på bloggen!

Vi har också en nystartad instagram som ni gärna får följa, där vi lägger upp bilder på när vi arbetar och resultat. 

Hitta oss på instagram under namnet: Milimedia

Och besök våran blogg här: Milimedia.devote.se

Människa, se himlen nu.

 

Och när kvällen kommer och rummet känns kallt och trist så man städar upp alla tröjor på golvet, ställer iordning alla dom där sminkborstarna som ligger över hela bordet, lägger iordning alla dom där papprena som samlas på hög, sydde nya gardiner och satte upp dom, och som pricken över i tända många små ljus, släcka ner i rummet och bara låta ljusslingorna och alla små ljus lysa upp vardagen.

 

 

 

Och jag vet att ni vet om hur mitt rum ser ut vid det här laget antagligen, men mitt rum är favoritmotivet att fotografera så ni får stå ut. Det är ju trots allt min plats där jag trivs bäst och kan leva lite för mig själv.

 

 

 

Och jag räknade alla små tavlor som pryder alla väggar och hörn i mitt rum, är nu uppe i snart 70 för det kom dit några nya idag och älskar varenda en av alla de tavlor och prylar som hänger där.

Någon frågade mig hur jag gjorde med mitt rum för att få det så mysigt och jag svarade "ha som mål att inte färgen på din vägg ska synas sen går du i alla secondhand butiker du kan hitta, det är omöjligt att det inte blir mysigt då."

 

 

 

 

 

 

 

Samlar dina pengar, så du snart kan åka.

Och det har kommit ännu mer snö, vi som såg marken och fick hopp om våren igen.

För exakt ett år sen sprang vi tjejer omkring i tunnare jackor, solglasögon och köpte första glassen för året.

Orkar inte med vädret mer, orkar inte skolan, för för för mycket och jag har ingen inspiration.

 

Men gick omkring såhär idag, och jag har nya leggings, supercoola ju. Från H&M precis som skorna, allt annat är nog secondhand skulle jag tro. (förutom världens bästa kånken som konstat är proppfull ungefär.)

 

 

Hitta rätt takt till andetagen igen.

 

 

 

Idag rotade jag igenom gamla kartonger och rensade ut allt gammalt och mitt bland allt hittade jag min gamla kartong som jag förut såg varenda dag, kartongen full av gamla anteckningsböcker där jag skrev varje dag.

På den tiden då man varje kväll skrev ner alla ord i böckerna och skrev raderna fulla med ord och meningar.

På den tiden då man kunde skriva, hade den där lilla tanken i hjärnan då allt var så självklart att skriva.

Då man inte kunde överleva utan att skriva av sig alla känslor.

 

 

Lådan bestod av 9 proppfulla böcker och miljontals små lappar och anteckningar, gamla brev från Tilda, från Michelle och så många andra minnen. 

Läste igenom raderna och kom ihåg alla dom där känslorna igen, och tänker att det kanske var mitt sätt att fly från verkligheten ett tag då jag inte visste bättre, att försvinna ner bland raderna i dom där böckerna och skriva istället.

 

Jag la kartongen längst in i garderoben, stoppade in mina nya brev från min brevvän Ebba och bestämde mig för att börja skriva. Ska hitta dom där orden igen.

 

"den där rödhåriga tjejen med cool stil" skrev Tilda så fint på breven, fina Tilda.

Glitter, skratt och pirrig mage.

Idag har jag varit modell på en liten visning, smink och hår visning för att vara korrekt!

Temat var inte mindre än var bröllop avantgarde för gruppen jag tillhörde och det var faktiskt otroligt roligt!

Jag och Mike var brudparet på visningen, de andra gick ensamma försig.

Satt från klockan 9 på morgonen och blev stylad i håret och fint sminkad och visningen började vid halv 7 på kvällen efter genrep och många skratt och lite nervös mage.

Sjukt kul och lite såhär såg den ut!

 

Blir stylad av duktiga Julia. Glitter överallt och det var så fint. (hade underbara lite rufsiga lockar som jag skulle vilja vakna med varje morgon)

Mike anlände fin i kostym, gos. Och träffade Angelina som var en skön prick allt.

 

 

Underbaraste klänningen med långt släp fick jag bära, helt underbar.

Och fint smink där bilden dock inte gör den rättvisa och inte visar allt glitter.

 

Och nu är jag hemma och ska sova sova sova, men är lycklig iallafall.

Miljoner kramar.

 

Men det gör ingenting, om dina händer är här.

Låt mig presentera mina nya skor, har sökt igenom hela stan, hittade de perfekta men i fel storlek och i sista butiken fick de bli dessa trots allt. Simpla och funkar till allt, vad mer kan man begära när ens gamla sammetsskor faller isär?

Sprang även in i en secondhand butik efter skolan i väntan på bussen och fyndade denna jeansväst för 20 ynka rikstaler, tänkte pynta om den till något lite personligare kanske. Vi får se hur det blir med det.

 

 

 

 

 

Annars flyger dagarna förbi och min gårdag var den underbaraste dagen på länge.

Önskar att skolan inte fanns så jag kunde spendera min tid på bästa sätt istället för att gå upp med trötta ögon och lämna en mysig kropp i sängen och pussas hejdå för att ge sig av till omvärlden.

Jag orkar inte med allt det här med måsten, du ska göra det här och det här. Vill skrika "låt mig vara!" och springa därifrån, men det vore ju omoget och barnsligt så jag sitter kvar och lämnar in uppgifterna försent istället och idiotpluggar om kvällarna. Men snart snart snart är allt över, och man blir inte lycklig av att tänka så heller, för vad händer med mig då? Sparkas ut i en alldeles för stor värld och lämna den där lilla trygga bubblan man byggt upp. Men vad spelar det för roll? När den tiden kommer så klarar jag det. Ibland kan jag tänka att det faktiskt kommer bli spännande att få leva där.

Förresten så ska jag börja skriva igen. Jag har saknar det, att låta orden rinna ur fingrarna och strunta i om någon tycker jag har fel. Sånt behöver man inte oroa sig om för det finns tillräckligt därute.

 

Kram.

 

 

365 dagar.

 

Den 10:e Mars och idag är det ett år sen jag satt med pirrig mage och för första gången kunde kalla dig för min.

Ett år har gått och det känns som bara några månader samtidigt som det känns som om det varit du och jag hur länge som helst.

 

Vi tänkte fira våran årsdag med biomys, god mat, sova i egen lägenhet och miljoner pussar.

Lycklig på riktigt. <3

 

 

Hela livet var ett disco.

 

Tänkte visa en liten bild jag fått fram på egen hand med egengjord kamera.

I skolan byggde jag mig en egen liten lådkamera, alltså en fullt fungerade kamera fast egengjord!

Jag gjorde min av en gammal glassbytta faktiskt.

Mycket pill och slit och springandes fram och tillbaka i mörkrummet men bilder blev det ju!

Och finner det otroligt häftigt allt det här med fotografi, hur otroligt mycket man faktiskt kan göra.

Vi.

 

Den finaste helgen någonsin.

 

Kan ingenting annat än att vara så jävla lycklig när jag har pojken vid min sida.

I helgen har vi fått låna oss en lägenhet och vi har lagat världens godaste mat tillsammans, ätit lång frukost, pussats ungefär hela tiden, mys och matkoma på sängen, skrattat så man fått ont i magen, kramats på balkongen i solskenet, gått och handlat, tagit promenad till staden, pussats i hissen, och så mycket mer och bara varit lyckliga.

 

Jag vet inte riktigt vad jag skulle ta mig till utan honom, kanske låter lite underligt men det är verkligen så.

Han är min lycka och allt är så enkelt med honom.

Min finaste.

 

Och det blev mitt skrikord i natten.

 

 

 

Gårdagens klädsel när solen tittade fram litegrann och dagen var  l o v e l y  från början till slut ungefär.

One day baby, we'll be old Oh baby, we'll be old.

Hur många gånger i livet tänker man att man kommer att hitta några människor som man kommer trivas så himla bra med? Som man kommer sakna när man inte ser dagligen och som man kan berätta allt för?

Sånt kunde jag aldrig drömma om, jag ville ha allt det där, ett eget tjejgäng där man visste så mycket om varandra och skrattade åt hur underliga och konstiga man kan vara med varandra sådär helt naturligt.

 

Jag hittade det där tjejgänget jag alltid drömt om, eller, vi hittade varandra, och hur olika vi än kan vara så är vi otroligt lika på något vis.

Första dagen på gymnasiet och vi stod med nervösa magar och på något vis visste vi redan då.

Vi visste att vi skulle bli dom där som sitter tillsammans hela eftermiddagarna på något fik och pratar om precis allt som finns.

Vi visste kanske redan då att vi skulle bli ett litet gäng som hängde i parker på sommaren tillsammans och åt jordgubbar, det blev vi, tjejgänget med kamerorna och de skrikande skratten.

 

 

Tänka sig vad mycket vi har hunnit med och gjort på snart två år, två väldigt fina år.

Vi har hunnit med att vara främlingar till att inte kunna vara ifrån varandra riktigt, vi har haft så många soliga dagar då vi sitter i parkerna och äter jordgubbar med solglasögonen över näsan och skrattat, vi har planerat och fixat överraskningsfest och dansat hela natten med vin i kropparna, vi har varit ute på så otroligt många foto och film äventyr med alla våra galna idéer vi kan komma på, vi har sovit på varandras axlar i skolan, legat uppe halva nätterna och pratat pratat pratat bara.

 

 

Vi har bakat pizza och ätit i en ring på golvet, vi har delat så otroligt många minnen, vi har kramats precis när vi känner för det som om det inte vore något konstigt alls, vi har stått på en rad alla vi fyra med en varsin stor tavla och målat med stora penseldrag och skrattat och pratat med jazzmusik i bakgrunden, vi har lärt oss så mycket av varandra, haft så många äventyr, varit på festhumör och varit på myshumör, hjälpt varandra när livet trasslar, gråtit ut över problem över en kopp te, hjälp varandra på med lösögonfransar och sprayat varandras hår med glitter, prytt framsidan tillsammans i tidningen, vaknat upp tillsammans i en stor säng och haft frukost på sängen.

 

 

Vi har ställt upp för varandra när vi behöver det, vi har borstat tänderna framför samma spegel innan vi promenerat iväg till skolan, vi har suttit i korrideren i skolan och gjort blomsterkransar, planerat inför sommaren och äventyren som väntar, fått panik över småsaker och sen skrattat så vi får ont i magen över hur löjliga vi kan vara, vi har trängts framför en spegel och bättrat på sminket och sen åkt iväg på festligheter, skrattat åt pinsamma gamla minnen och hur allt kan vara.

 

 

Vi har stått tillsammans i mörkrummet och framkallat alla dom där fotografierna, tagit hur många "22 kr chokladbollsfikan" som helst, gått i secondhandbutiker, gått omkring och gjort så mycket annat fast vi egentligen har så mycket annat att göra, skriksjungit till håkanlåtar och hoppat i soffor i den där lägenheten med många andra tonåringar, kollat på varandra och inte ens behöva säga ett ord för att veta vad vi alla tänker.

 

 

 Vi har struntat i mycket och gett upp mycket bara för att få finnas till bara vi för ett litet tag, och det är okej med mig. Helt okej, bara jag är med er.

Ni är bra ni, mina tjejer. <3

 

 

My heart goes boom boom boom.

 

 

 

Vårsol vårsol vårsol!

Invigde torsdagen med körlektion sen hade det fint i skolan, skratt och ännu mer skratt.

Invigde också min nya jacka som jag fyndade secondhand för 30 riksdaler, underbar.

 

Hoppas ni mår fint. Miljoner kramar.