Vi satt bredvid varandra på bussen och du skrattade mot mig och log.

Jag läser igenom gamla blogginlägg och känner lyckan i magen över allt som hänt, över hur allt blev.
 
Jag vet inte om jag tror på att man någonsin kommer bli vuxen, om man någonsin växer upp och blir klar som människa. Men man förändras konstant, jag tittar tillbaka på mina texter jag skrev för bara 1-2 år sen och jag förstår inte hur jag kunde tänka så annorlunda mot vad jag gör idag, hur jag kunde lägga min lycka så som jag gjorde. Jag har lärt mig så mycket, jag har blivit den människan jag inte hittade.
 
Det viktigaste jag har lärt mig är att alltid prioritera mig själv, att lägga min lycka hos mig själv för då är jag oslagbar. Oslagbar och så jävla lycklig bara.
Jag har insett att jag har all kontroll, jag kan göra precis vad jag vill och det går faktiskt. Drömmar är till för att förverkliga för det är då livet känns peppigt.
 
Förut skrev jag konstant, skrev skrev skrev varje sekund jag fick över. Det var mitt sätt att fly verkligheten, att försöka sätta ord på händelser och tankar för jag trodde att det blev bättre då, det kanske det blev, troligtvis.
Men jag tappade det, orden blev inte lika viktiga för de fanns bara till som någon slags trygghet, eller kanske flykt.
 
I Juli 2014 skrev jag på bloggen "Det värkande orosmolnet i bröstet har regnat klart och jag är fri.", och det är sant.
Månaden efter det försvann jag ifrån gatorna jag hatade. Jag som hur länge som helst drömt om den stora staden jag aldrig ens satt min fot i, om staden där magkänslan sa att allt skulle bli bra, staden där någonting nytt väntade.
Jag kom in på högskolan i Malmö och jag hittade ett rum jag kunde hyra, jag sov på en madrass på golvet några nätter och fick köpa allt nytt, jag fick låna någon cykel så jag hittade runt i staden, jag var så otroligt jävla lycklig. Jag gick vilse konstant men det gjorde ingenting om jag var ute flera timmar, jag fick bara se så otroligt många nya gator precis som jag drömt om. Efter någon vecka eller två flyttade jag till Lund där jag fick bo i ett rum, pendlade till Malmö varje dag och upptäckte gatorna i Lund och hade det finare än någonsin.
Och, den 1 oktober fick jag min första egna lägenhet i Malmö, jag grät första kvällen för jag var så glad. Jag klarade det, jag följde min dröm. Det kanske inte låter som världens största sak men för mig betydde det allt, de gamla gatorna i min hemstad drog ner mig i skiten och ibland känns det inte som om jag skulle ha överlevt om jag inte försvann därifrån.
 
Nu har jag bott här i ungefär 4 månader, jag har fått så otroligt fina nya vänner och dragit iväg på äventyr, jag skriver tentor och går omkring på högskolan, jag dricker otroligt mycket kaffe och tar långpromenader längst med vattnet, jag tar tåget över till köpenhamn och springer omkring med kameran på axeln där, jag cyklar andra vägar för att hitta nya genvägar, jag hoppar på bussen åt fel håll för att se vart jag hamnar, jag får besök av vänner och de sover i min bäddsoffa, jag läser massvis med böcker, jag träffar nya människor och hör nya skratt, jag går på spelningar och dansar med människor jag aldrig dansat med förut, vi har plugghäng (men pratar mer än pluggar), jag fotograferar mer än någonsin, målar mer än någonsin och fyller mina väggar med konst, jag känner ett pirr i magen över vardagen, jag känner mig hemma. Och viktigast av allt, jag är lycklig.
 
 
 
 
 

Det låter helt otroooooligt.

(Det är ju ganska pinsamt, ellerhur? Människor som tror sig vara anonyma men koder avslöjar alltid namn och adress)
 
 

Pinhole camera

Köpte en kakburk för 30 kronor och byggde min egna kamera!
Efter några timmar av sprayande, byggande, mätning av exponeringstid och massor av tålamod i mörkrummet så fick jag fram detta på negativet!


Utanför Malmö högskola.

Älskar verkligen att göra saker som detta då man faktiskt får förståelse för fotografi och kameran från grund och botten, plus att jag är som ett barn på julafton när framkallningen är klar och jag får se mina fotografier. 

Tänka sig, jag försvann.

Jag har inte hunnit tänka, bara packat min väska och åkt. Försvunnit från staden och jag kände lyckan på tåget.

Jag har flyttat, timmar med tåget, bort från staden som kvävde mig långsamt.
Jag har sovit på madrass på golvet och cyklat vilse 570 gånger minst, men jag är lycklig. 

Mitt hjärta börjar slå hårdare när jag tänker på att jag sitter ensam på ett café och dricker kaffe, i en helt främmande stad. Den där pirrande känslan av att jag har så mycket att upptäcka, så mycket nya människor att träffa, så många nya erfarenheter som väntar mig, jag studerar på högskola och känner mig hemma. 

Tänka sig, drömmen jag haft i flera år blev sann. Jag fucking klarade det. 


(Och jag fick idag mina möbler, såhär ser ett litet hörn ut än sålänge) 

Stockholm.

För någon månad sen hände ju faktiskt detta.
 

Ni är brabrabra.

Kan inte få nog av bilder från wow, så här är lite till.
 
 
 
 
 
 
 
 
Mirre <3
 
 
 
 
 
 
 

Way out west 2015.

 
Jag har varit på Way out west (!!!).
Jag har väntat på den här helgen i över ett halvår nu, och så var den äntligen här!
Strålande solsken, massor massor massor av bra musik, härliga människor, spårvagnsturer, skratt mitt i natten, tårar i publikhavet för jag fick äntligen se Florence Welch!!! åh kan leva på det ögonblicket hur länge som helst.
Här är några bilder från världens bästa helg, puss på er.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mums.

 
På sina lediga dagar får man lyxa till lunchen litegrann! Äpplebitar, smoothie med smak av hallon, vanlij och kokos (jordgubbarna är pricken över i såklart), och amino juice! Otroligt mättande och förvånansvärt gott.
Jag hittade receptet på Fitnessguru.com , eller klicka in här!
 

du är påväg härifrån.

Det må finnas en charm i allt, man borde kunna finna lycka i allt omkring. Att känna sig oövervinnerlig är den bästa känslan i världen, att finna ro i bröstet och att bara vara lycklig. Att åka iväg långt om helgerna och se nya gator för att det är tid för det just nu, att längta till framtiden med pirrande mage för min dröm är bra ett stenkast bort nu, jag vet att jag kan göra precis vad jag vill och det gör mig så helvetes glad.
Ibland vill jag stå på ett berg och skrika allt vad jag har för jag är gladgladglad över att allt blev som det blev.
Karman är bra för den för oss till lyckan tillslut.
Snart åker jag på festival i Göteborg och där kommer allt bli perfekt.
 
Pepp till er och kram
 
 
 
 
 
 
 

Tycker om er.







Jag såg dig gå förbi men jag tror inte du såg mig. Jag såg dig.

  
Jag älskar orden mer än situationen.
 

Ett lite lyxigare alternativ.

 
 
 
Måste dela med mig av min supergoda frukost som jag gjorde härom dagen, nämligen denna muggkaka med smak av choklad!
Jag vet att många har svårt för att äta frukost och gärna skippar det pga tidsbrist och för att aptiten inte finns där helt enkelt. Men jag tycker frukosten är dagens viktigaste mål och det behöver verkligen inte ta lång tid för att få ihop en smarrig, lyxig och nyttig frukost! Läs receptet på Fitnessguru.com eller klicka här , samt kika in deras utbud på mängder av olika proteinpulver och allt som hör till!
 

Det är tid för dig nu.

Livet är den där känslan i magen. 

Livet är den där kontrasten som vänder hela livet upp och ned.

Livet är lyckan som rusar igenom benen när man springer fram på den där gatan.

Livet är den nöjda känslan i bröstet när man ligger ner, ler och bara andas.

Vi skriver våra egna historier, vilket jag inte riktigt får grepp om. Hur människor är statister i mitt liv, men samtidigt är jag statisten i deras liv. Allas huvuden kretsar kring sitt egna ego men kom ihåg att alla har precis lika mycket liv som du. 

Min historia. Den börjar på raderna i anteckningsblocket och slutar där också. Där historian hoppar från kärlek till hjärtekross, från lycka till hat, från hur hans händer höll om mitt ansikte till den beskrivande känslan av nervositet i magen när han ringde och sa "Hej Linda" för första gången. 
Där finns veckorna men mest nätterna, de sömnlösa nätterna när man tror att hela världen står still och jag kan inte andas men egentligen är det bara mina ögon som inte kan sova. 

Orosmolnet. Det värkande orosmolnet i bröstet har regnat klart och jag är fri. Ovisshet är spännande så kom vi åker, jag åker. Jag behöver inte de här gatorna det enda jag kommer sakna är mamma (men mamma jag kommer tillbaka jag lovar).
Jag måste dra för min historia står still i raderna i anteckningsblocket, det kliar i mina fingrar för jag är en rastlös själ som behöver äventyr. Helst nu. Helst igår. 

Jag måste inte övertyga mig själv längre, när tiden går utan att man hinner andas då har man lyckats. 




Vi förbereder oss ifall vi går sönder.

Jag vill blunda och viska tyst att jag kan inte andas. Kom jag behöver andas men kanske inte överleva. Kontrasten driver människan till vansinne men kontrasten till att andas har försvunnit. 


Jag saknar något som inte finns. Jag längtar efter något som jag inte vet vad det är. Jag har ett tomrum ibland i bröstkorgen som jag inte vet hur jag ska hantera. Och du sa till mig att du inte kommit under skinnet på mig när vi låg där bredvid varandra, jag bad dig att fråga precis vad du ville. Du frågade hur jag mådde, på riktigt. 

Det spelar ingen roll för vi fyller tiden med vin och köper öl utan att vi vet om det. Jag köpte en ny bok och bär den med mig överallt för där får orden plats. Där finns paniken och lyckan och där finns mitt liv som är ett kaos. Ibland tror jag att jag håller på att bli galen, men sen kommer jag på mig själv med att jag håller ju bara på att bli en människa. 


Luta huvudet mot fönstret och stirra ut, världen snurrar inte mer än vi och vi överlever. 




let it go.

 
perfektion.

"Du vände dig om och viskade till mig, kan du hålla om mig."

 
 
 
 
 
 
 
 
Ligger mest i gräset, dricker massor av vin, bor i en lägenhet jag lånar, äter tidiga frukostar, myser med världens bästa hund, skriker rader av ord i anteckningsblocket, springer runt med kameran, sitter på trappan vid vattnet, åker bil halva nätterna, lyssnar på alldeles för hög musik, prioriterar rätt, prioriterar fel, räknar siffror, dricker för mycket te, skrattar om kvällarna, längtar, jobbar på verkstan, tänker för konstiga tankar, sitter i fönstret i lägenheten, långpromenader på gärdet, sover för lite, kastar ägg i marken, pratar med mig själv i spegeln bubblig av vinet i kroppen, njuter av solen, målar extra tjock eyeliner, ritar massor, längtar till festivaler, har fått fräknar, åker longboard, går skogspromenader, tar tåget till främmande städer, köper kaffe mitt i natten, är nöjd.
 
= mitt liv.
 
 

2 maj

Samlade ihop lite av de bästa videoklippen från tiden tillsammans med de bästa.
 

jag ville väl men det gjorde ont.

 
Vet ni hur skönt det är att strunta i det mesta? Att sucka åt tiden och att strunta i alla måsten, alla krav och rop.
Att rycka på axlarna och säga "det löser sig" istället för att få panik i sekunden. Att se livet som ett fjäderlätt moln just nu och inte belasta bröstet med alla problem man skulle kunna finna sig i. Att omringa sig med människor som gör en lycklig på riktigt och skrika "fuck it" till allt som inte tillför det där bra.
Det är tid för det bra nu, för hey allt löser sig.
 
Att bara finnas med i vardagen och ta det som det kommer, att inte ångra precis lilla sak man gör för vad spelar det för roll? Det är så skönt att leva just nu, för just idag. Att inse att morgondagens problem kan jag inte göra någonting åt idag, så idag kan jag istället ta en långpromenad eller måla flera timmar i sträck för det gör mig lycklig. Att vara uppe halva nätterna trots att man förlorar de där timmarna sömn man behöver, för hey jag kan sova när jag dör. Att strunta i att tänka innan man slänger iväg det där smset, för jag lever på impulsen ett litet tag.
Jag köper alldeles för dyra saker som jag egentligen inte borde men det kändes rätt för stunden så då får det vara så, pengar är bara problem som det jag hört.
Ta bilen till mig mitt i natten för ingenting spelar någon roll, så kan vi gå kvällspromenader och jag berättar historier om skogarna vi går förbi.
 
Att leva ut på känslan fullt ut, jag tänker skratta och le för jag känner för det.
Det där skrattet när man skrattar för sig själv för att man är just lycklig, det första skrattet efter orosmolnet som legat över en alldeles för länge, det skrattet minns man och det är värt precis allt.
Det senaste halvåret har jag blivit ett bättre jag, ett mer personligt jag. Känslan att leva fri och få prioritera lyckan är oslagbar. Tack, mitt snurrande huvud snurrar vidare på konstiga men bra tankar.
 
 

Jag vill fly.

 
 

Stirrar ner i marken och går lite fortare, andas lite tyngre och försöker att tänka lite mindre.
Det är mars nu. Mars, tiden går fortare än jag inser men jag kan inte längta mer tills att den går fortare.
 
Det är som ett växande hat och orosmoln av känslor i bröstet, en krypande känsla i fingertopparna och jag vill kasta huvudet fram och tillbaka, säga stopp.
Jag vill fly.
Jag är som ett träd, jag har fastnat med mina rötter i den här staden, på alla dessa gator och vid alla dessa människor, jag sitter fast. Men på något vis sitter jag längst upp i trädet redo att kasta mig ut. Släppa alla mina rötter och stå utan mitt träd, för det där trädet är fullt av ångest och hat.
Jag vill fly.
 
Det var när vi satt i bilen och åkte då du sa att denna veckan kändes jobbig, och jag svarade att vi säger så om varenda vecka. Som något hopp om att allt ska kännas lite bättre nästa vecka, men allt vi gör är att längta till lördagkvällarna då vi får fylla våra kroppar med vin och dansa till någon halvdålig musik på ett ställe vi redan egentligen har tröttnat på.
Jag vill fly.
 
Vad gör man när man inte längre ser lyckan i att vandra på samma gator som man alltid vandrat på? Vad gör man när tiden tycks stå still trots att allt rör sig runtomkring? Vad gör man när man är så sjukt helvetes lycklig men samtidigt har en skavande ångestboll i magen? Vad gör man när man vill spy rakt ut över staden där man bor? När man inser att sin omgivning sakta dödar en? När man växer ifrån ett ställe för det finns inget för en själv där?
Man flyr.
Snart flyr jag.
 
 
 

fingertopparna mot din hud gjorde allt bättre.

 
 Om att skrika av känslor och i nästa sekund stå tom i bröstet och se på som om allt vore en film.
Kan allt vara som kaos i bröstet samtidigt som det står helt still?
Kan man känna otroligt mycket samtidigt som man är känslokall, för så känns det.
När jag ger upp, när jag slutar bry mig då händer någonting nytt. Jag ger upp flera gånger om dagen för då kanske något händer, hjärnan spelar ett spel som ibland tycks fungera.
 
A l l t   g å r   ö v e r .
 
Jag vill skriva om sånt som snurrar i mitt huvud men tiden är för nära inpå så jag skriver alldeles för många rader i anteckningarna på mobilen och raderar istället.
Men jag är trots allt lycklig, jag har insett att jag inte längre behöver lägga min lycka hos andra.
Andra människor är inte min medicin, andra människor är inte mitt mående, jag själv är min lycka. När man väl inser det tror jag man är oövervinnerlig. Att kunna stå på egna ben och finna lycka i det är den bästa känslan av de alla.
Vi diskuterade hur vi mådde när vi låg där bredvid varandra och jag sa att jag aldrig mått så bra som jag gör nu, jag vet inte om jag ljuger för mig själv eller om det är sant. Jag tror det är sant.
Men jag finner ro om kvällarna när jag tar de där långpromenaderna och sätter mig ensam någonstans och bara andas och finns. Där, just då andas jag in lugn i ett oroligt bröst.
 
 
 
 
 
 

blir som något svammel och jag vet inte.

Fyller tillvaron med händelser och meningar för att tiden ska springa iväg. Och det trivs jag med.
 
Är i en sån period då jag inte tänker eller känner utan bara flyter med, har blivit en annan jag, går andra vägar och springer andra håll, jag parkerar bilen alldeles för långt borta från stan för att få en promenad på 20 minuter, river i gamla kartonger mitt i natten och minns saker från förr, jag trycker huvudet ner i kudden och försöker få bort ångesten angående ett slarvigt jag, inser att jag måste bli ett bättre jag men sekunden efter pallar jag inte bry mig för jag måste vara bra som jag är, långa promenader mitt i natten när kroppen vinglar av vinet då skrattar jag för mig själv, blir pirrig i magen och längtar massor efter planerade helger, skypesamtal mitt i natten, river i stora tyger och syr kläder halva nätterna, skogspromenaderna blir längre och musiken i hörlurarna blir högre, ibland ser jag mig själv som i en glaskula där ljudet känns ihåligt men ekande och där tankarna bara snurrar en meter runt mig, och på den där alldeles för långa bilturen jag tog en onsdagskväll insåg jag när jag satt och skreksjöng till någon låt som skrek vad som kändes inuti att jävlar va gött livet kan va. Kontrasten gjorde sitt och det gjorde lyckan.
 
Allt är så jävla okej. Känn och skrik.
 
 
 

Wild world

 
 
Just nu jobbar vi mest massor med Milimedia, filminspelning 2 dagar denna vecka redan! (Kolla in mer om det på milibloggen här)
 
Annars går jag mest omkring i skogen med harry.
 

Eller är nöjd över mitt senaste köp (världens mest perfekta klänning) bli sommar nu tack.
 

Jag är lyckligare nu.

Att pynta fönstret med nya blommor och ljuslyktor piggar upp vardagen ganska mycket.
 
 
 
 
 
 

Lund

Köpte tågbiljetter och begav mig till Lund, till någonting som tillförde mer än Norrköping, till någonting där någonting faktiskt hände och till någonting mysigare.
 
Promenerade längst gatorna och handlade godis med denna:
 
 
 
Satte oss och åt lunch på världens mysigaste ställe.
 
 
 
Hängde ganska mycket i hans studentkorridor.
 
Och såklart, drack ganska mycket vin och allt va mest gött.
 
 
 
 
 

Och vi ska blanda drinkar och lyssna på någon låt som vi försöker sjunga med till.

 
Ikväll är jag mest jätteglad.
 
 

Leave all your love and your loving behind you.

Ska vi ta och diskutera detta med lycka, vad är det egentligen? Är det bollen av fjärilar i magen eller är det ångestklumpen som sitter i bröstet? Vi vet inte. Lycka och hat är en påhittat känsla som beskriver tiden i sammanhanget. För som ni alla vet, inget varar förevigt. Du kan inte konstant vara lycklig, för då finns inte lyckan. Utan helvetes tårar och hat, smärta och allt det där skiten finns inte lycka. Älskade kontrasten du gör dig synlig igen.
Och jag har insett en sak, att allt är så jävla okej. Om du vill skrika och slå, gör det. Om du mår bättre av att hata en människa så jävla mycket så hata på, om du mår bättre av att spendera alldeles för mycket pengar på saker du egentligen inte behöver, fucking gör det. Känner du för att dricka 2 flaskor rödvin och dansa så du får ont i benen en kväll så gör det, strunta i om du blir alldeles för full för vad gör egentligen det. Rym iväg för ett tag och se någonting nytt, ät otroligt mycket choklad om du så vill det, sov fler timmar än du brukar om kroppen inte orkar, gråt halva nätterna innan du somnar, ta en öl med en främmande människa.  Om du mår bättre för stunden så gör allt för att få dig själv att överleva. 
 
Så jag säger detsamma till mig själv, för jag är så jävla stark och jag mår så jävla bra.
Jag går ut om helgerna och är ute hur länge jag vill, ibland kanske jag är ute hela nätterna och hamnar i någon främmande soffa. Ibland ligger jag vaken om nätterna och pratar i timmar i telefonen och finner lycka i det, Jag har gått kvällspromenader i flera timmar, jag har dansat in i andra och skrattat åt det, jag har tagit bilen iväg mitt i natten och mött andra ögon. Jag har suckat ut och kännt mig lättare än någonsin, ibland där intalar jag mig att det är riktig lycka.
 
Och hallå, jag letar jobb och lägenhet i en ny stad och jag längtar så mycket tills jag försvinner ifrån denna stad. 
 
 
 
 

Jag kvävs.

 
 
Solen - Glöm bort mig nu
 
Gömd bakom hemmagjorda väggar.
Där gror hat, men låt det växa.
Hon har bitit sönder sina läppar.
Och hon rullar tummar runt den hon älskar.
Och en dröm om en värld hon inte saknar.
En dröm om en värld hon älskar att hata.
Hon har rivit sönder sina naglar.
Och hoppas att hon aldrig vaknar.
Du är kulan i mitt bröst.
Och minnet förgiftar hjärtat.
Och du är kulan i mitt bröst.
Och minnet förgiftar hjärtat.
Gläns en sjö av lögn och mörker.
Och hon ljuger om att hon kan simma.
Gömd på en plats med tomma väggar.
Där gror hat men låt det växa.
Du är kulan i mitt bröst.
Och minnet förgiftar hjärtat.
Du är kulan i mitt bröst.
Och minnet förgiftar hjärtat.

Glöm bort mig nu.
 

Vad har vi gjort.

Vad ska man säga mer än att livet fortsätter att snurra i någon konstig takt som jag fortfarande försöker hålla ikapp med.
För några dagar sen satte jag mig äntligen i den där tatueringsstolen (som jag väntat) och heyyyy sex plågsamma timmar och nu sitter florence and the machine på min överarm, sittning nummer två blir om en månad då hela tatueringen blir klar. Men åh är så nöjd och springer och kollar i spegeln varannan sekund. 
 
hela tatueringen får ni la se när den är klar hiho men såhär ser det lite ut nu!
 
 
 

Sömnlösa nätter

och tankarna snurrar mest runt sånthär
 
 
 
 
 

I belong to the hurricane

 
 
 

Follow on Bloglovin
RSS 2.0