Lindy

Jag kommer ihåg.
"Han frågade mig när vi låg där brevid varandra i sängen och tittade på varandra:
 
"vad tänker du på?"
 
"allting, absolut allting." svarade jag tillbaka.
 
"vad tänker du på då?"
 
"jag vet inte, ingenting." svarade han.
 
Sen kysste han mig för första gången.
Och min mage bubblade av något som bestod av fjärilar och lycka.
Sen lutade han sig fram och viskade i mitt öra:
 
"Det var det här jag tänkte på."
Från mörkret stiger de mot ljuset.
Upptäckte när jag tittade i den där lådan inklädd med tidningspapper under sängen att lådan nästan var full.
Full med böcker där min hjärna läckt ut, där allt från fina ord om söta pojkar till dagar då allt är bara fel och skit står. Böcker som är min hjärna alltså, nästan mer än min hjärna. Mitt liv.
På bara något år har de blivit 5 skrivböcker fulla med ord som bildar meningar och känslor.
Varje sida är nedkluddrad med seriöst och konstigt svammel.
Svammel om ingenting. Som är allting.

Ur dagboken.
29/5  - 2010

" Jag bygger upp en egen mur av lycka.
Min mur är klar, helt färdig.
Medans den egentligen bara har börjat, knappt det.
Jag bygger min mur högre och högre för varje dag som går.
Jag bygger själv och mina tankar har övertaget.
Jag bygger upp den av lycka som inte finns,
jag gör allting svårare för mig själv när verkligheten senare springer ifatt mig.

Min mur är klar och lycklig, precis perfekt, och ser ut att vara så mycket mer än det egentligen är.

Och där står jag, lycklig och glad.
Jag vet att mitt leende på mina läppar en dag ej kommer att vara kvar.
Min mur finns ej för dig, den har egentligen aldrig heller byggts, aldrig någonsin har den byggts klart.
Den har aldrig byggts alls.

Men i min hjärna har muren av lycka, kärlek och hopp nu rasat ihop,
som på en sekund förlorade jag allt.

Jag ser dom stora sakerna små, och dom små sakerna stora,
jag kan ej skillja på drömmar och verklighet.
Medans mina tankar gillar att segra och slå.

När verkligheten sprang ifatt mig, och solen kom fram.
Då rasade min mur, och lyckan försvann."