Lindy

Vi satt bredvid varandra på bussen och du skrattade mot mig och log.
Jag läser igenom gamla blogginlägg och känner lyckan i magen över allt som hänt, över hur allt blev.
 
Jag vet inte om jag tror på att man någonsin kommer bli vuxen, om man någonsin växer upp och blir klar som människa. Men man förändras konstant, jag tittar tillbaka på mina texter jag skrev för bara 1-2 år sen och jag förstår inte hur jag kunde tänka så annorlunda mot vad jag gör idag, hur jag kunde lägga min lycka så som jag gjorde. Jag har lärt mig så mycket, jag har blivit den människan jag inte hittade.
 
Det viktigaste jag har lärt mig är att alltid prioritera mig själv, att lägga min lycka hos mig själv för då är jag oslagbar. Oslagbar och så jävla lycklig bara.
Jag har insett att jag har all kontroll, jag kan göra precis vad jag vill och det går faktiskt. Drömmar är till för att förverkliga för det är då livet känns peppigt.
 
Förut skrev jag konstant, skrev skrev skrev varje sekund jag fick över. Det var mitt sätt att fly verkligheten, att försöka sätta ord på händelser och tankar för jag trodde att det blev bättre då, det kanske det blev, troligtvis.
Men jag tappade det, orden blev inte lika viktiga för de fanns bara till som någon slags trygghet, eller kanske flykt.
 
I Juli 2014 skrev jag på bloggen "Det värkande orosmolnet i bröstet har regnat klart och jag är fri.", och det är sant.
Månaden efter det försvann jag ifrån gatorna jag hatade. Jag som hur länge som helst drömt om den stora staden jag aldrig ens satt min fot i, om staden där magkänslan sa att allt skulle bli bra, staden där någonting nytt väntade.
Jag kom in på högskolan i Malmö och jag hittade ett rum jag kunde hyra, jag sov på en madrass på golvet några nätter och fick köpa allt nytt, jag fick låna någon cykel så jag hittade runt i staden, jag var så otroligt jävla lycklig. Jag gick vilse konstant men det gjorde ingenting om jag var ute flera timmar, jag fick bara se så otroligt många nya gator precis som jag drömt om. Efter någon vecka eller två flyttade jag till Lund där jag fick bo i ett rum, pendlade till Malmö varje dag och upptäckte gatorna i Lund och hade det finare än någonsin.
Och, den 1 oktober fick jag min första egna lägenhet i Malmö, jag grät första kvällen för jag var så glad. Jag klarade det, jag följde min dröm. Det kanske inte låter som världens största sak men för mig betydde det allt, de gamla gatorna i min hemstad drog ner mig i skiten och ibland känns det inte som om jag skulle ha överlevt om jag inte försvann därifrån.
 
Nu har jag bott här i ungefär 4 månader, jag har fått så otroligt fina nya vänner och dragit iväg på äventyr, jag skriver tentor och går omkring på högskolan, jag dricker otroligt mycket kaffe och tar långpromenader längst med vattnet, jag tar tåget över till köpenhamn och springer omkring med kameran på axeln där, jag cyklar andra vägar för att hitta nya genvägar, jag hoppar på bussen åt fel håll för att se vart jag hamnar, jag får besök av vänner och de sover i min bäddsoffa, jag läser massvis med böcker, jag träffar nya människor och hör nya skratt, jag går på spelningar och dansar med människor jag aldrig dansat med förut, vi har plugghäng (men pratar mer än pluggar), jag fotograferar mer än någonsin, målar mer än någonsin och fyller mina väggar med konst, jag känner ett pirr i magen över vardagen, jag känner mig hemma. Och viktigast av allt, jag är lycklig.