Lindy

Tänka sig, jag försvann.
Jag har inte hunnit tänka, bara packat min väska och åkt. Försvunnit från staden och jag kände lyckan på tåget.

Jag har flyttat, timmar med tåget, bort från staden som kvävde mig långsamt.
Jag har sovit på madrass på golvet och cyklat vilse 570 gånger minst, men jag är lycklig. 

Mitt hjärta börjar slå hårdare när jag tänker på att jag sitter ensam på ett café och dricker kaffe, i en helt främmande stad. Den där pirrande känslan av att jag har så mycket att upptäcka, så mycket nya människor att träffa, så många nya erfarenheter som väntar mig, jag studerar på högskola och känner mig hemma. 

Tänka sig, drömmen jag haft i flera år blev sann. Jag fucking klarade det. 


(Och jag fick idag mina möbler, såhär ser ett litet hörn ut än sålänge)