Lindy

Ibland glömmer jag bort att andas för några minuter eller mer.
Har ni tänk på det där med att man bara lever en gång?
Att livet inte går i repris och att allt det man inte gjort under dagen, kan man aldrig få gjort just den dagen.
Det är sjukt att tiden går, tiden är inte som någon klocka som rammlar i backen och går sönder.
Tiden går, hur man än försöker stoppa den.
Det hackar inte ens ibland, som en trög gammal dator ni vet.
Eller är det ens tiden vi lever i?
Vi kanske lever i den dära pausen, där de som bestämmer över världen tog en fika paus.
Men deras paus började när jorden bildades och slutade när den sprängs, för då har dom fikat klart och är redo att börja spela spelet som vi kanske lever i.
För dom kanske det bara handlade om 10 minuters paus, medans det är tusentals år för oss.
Hur kan man veta att det är vi som styr världen?
Att våra minuter är de ända som existerar, de ända som spelar någon roll.
Vi kanske är dockor som någon leker med.
De bestämmer våra beslut, även om vi väljer, så har de alltid vetat vad vi skulle valt.
Det är knepigt allt det där.
Men jag försöker att tänka på att jag lever det här underliga livet bara en gång.
Eftersom att livet är så kort, så jag hinner inte med att göra sånt jag inte gillar.
Jag är bara ung en gång, varför inte göra det till något bra?
Något bra som är fyllt av spänning, skratt och kärlek?
Något bra som man trivs med och njuter utav, varför måste sorg existera?
När vi bara lever en gång, varför kan inte bara lycka fylla våra korta dagar då?
Det är tillochmed knepigt det där med att vi måste sova.
Vi missar ju halva våra liv, på att ligga i sängen och, sova.

Nej, allt jag vill säga är väl igentligen att vi lever ett mycket kort liv.
Det livet har vi inte tid med att spilla på folk vi inte trivs med, eller bråk och tråkigheter.
Om man tänker på hur länge man kommer att vara död, så är livet rysligt kort.



Jag lever livet, gör du?

21:51
Nu är jag hemma från Dansen!
Idag var det sjukt roligt, men väldans svårt!

Jag får inte ihop det där med snurrarna, jag känner mig som den ända som inte sätter allting på första gången.
Men vad gör det när man har så roligt? Ingenting!

En dag med Katjakaj och Bentebent!
Efter att ha längtat efter helgen hela veckan mötte jag självaste Michelle vid resecentrum och tog sedan bussen ut till söderköping tilsammans i kylan.
För att sedan tillbringa hela lördagen tillsammans.



Vi båda var klädda i svarta strumpbyxor och kjol, Flott!

Hemma hos Michelle var det rysligt mysigt, med hennes ena lillebror Albin som såg sådär docksöt ut.


Michelle tvingade mig att köra singstar, det gick inte sådär jättebra, nej så hennes andra Bror Johan sjöng istället för mig ett tag . :)
När hennes familj åkte vid 2 någongång, då spelade vi in massor på mobilen som vi sen satt och skrattade åt, och sen begav vi oss ut i kylan för att handla mat på självaste Willys!
Väl inne på Willys träffade vi min barndomsvän Sanna! Det var väldans roligt att se henne igen, och prata lite.
Vi tre måste vara någon dag, eftersom Michelle också känner Sanna. :)
När vi sakt hejdå gick vi mot mjölken, pommen, och köpte också någon sås!



Sen lagade vi mat !






Sen var det dax att döda Helmer !



Vi gjorde blommor av servetter, men Michelle blev inte nöjd, så hon kastade den på golvet.

Så jag gjorde en till henne också.

Lyxigt, ja!

Åh, Michelles väggar skulle man kunna kolla på i flera timmar och läsa vartenda lilla pappersbit med galet söta texter, och teckningar och massor av foton!


Jusste, tuggummin köppte vi också!

åh, så söt!



Sen kastade hon sin mini lars-olof i golvet, massor av gånger utan att den gick sönder.

Och som man borde förstå slutade det med en platt larsolof med ett stort hål i. Och en klänning som var blöt.
Jag tyckte synd om Michelle, som nu har en platt lars-olof :(



Tack för dagen Michelle, det var super kul!
Jag älskar dig!