Lindy

Walking With A Ghost
puh.
Jag tror att jag ska lägga mig tidigt ikväll, känner för att sova.
Vill sova ut tröttheten och de mörka ringarna under ögonen.
Sova så länge så att jag vaknar av solens strålar som bländar mig.

Det tog nästan en timma för mig att gå hem idag från skolan, men jag njöt faktist och jag hade inte det minsta brottom.
Jag knäppte upp min vinterjacka som börjar bli lite för varm nu, och så vände jag upp ansiktet mot solen och bara njöt av att solen värmde mot mina ben och ansikte.
Åh vad härligt med mark utan snö och bilarna som åker förbi och allt folk som är ute och går igen.
Väl hemma fixade jag med min present till Carolina, eftersom hon fyllde 16 i måndags! *Grattiiis!!*
Men inte tänker jag säga vad det är för någonting, eftersom hon läser min blogg, men det får ni veta senare!
Men till saken, efter allt pyssel med carolinas present gick jag ner i mitt rum och benen känndes som betong.
Och magen värkte som aldrig förr, så jag la mig i sängen och kurade ihop mig som en liten boll i ena hörnet.
Sen vaknade jag efter 2 timmar utav att jag frös där jag låg i bara klänning utan täcke.
Jag lyckades iallafall dra mig upp för att umgås lite med familjen.
Imorgon blir det att väckas tidigt eftersom min äldsta bror Freddie fyllder 19 år.
19 år, gud, det låter så vuxet.
Jag ryser lite vid tanken av att vi kommer att flytta ur huset än dag alla barn och vi kommer inte sova under samma tak. Nej jag vill inte ens tänka på det.

Jag är pepp till 1000 inför lovet, och ack så skönt det ska bli med sovmorgon varje dag i en veckas tid!

det är tid för mirakel, jag tänker inte ge upp.
Det är så fint när man tittar ut genom fönstret och klockan snart slår halv 8 och himmlen är nästan ljus.
Åh så härligt det är med sommartid, förutom att man är lite trött de närmsta dagarna kanske.
Men bara att vi är vakna när det är som finast, och att det faktist är sommartid nu är ju hur underbart som helst.
Åh, snart är det sommar med gröna gräsmattor och blommor i gräset, och fåglar som flyger, sandaler på brunbrända ben, fräknar i ansiktet, den ljumma blåsten som virvlar omkring i håret.
Den där långa cykelturen i linne och kortbyxor och man stannar på vägen för att dricka och kanske plocka några blommor.
Gräset som killar över ryggen när man solan på en gräsmatta full med blommor och glada människor, jag längtar till sommarlovet och alla de skrattandes dagarna med kompisarna.
Och sist, men absolut det bästa.
Friheten, att känna hur världen äntligen lever och man förstår varför livet finns.



Min dagboks sidor är fyllda med nya ord och nya meningar, sida efter sida.
Rad efter rad med den röda färgpennan, förklarandes varje detalj och varje dröm.
Hemligheternas ställe blir större, blir mer.
Dagboken är min värld, min fantasi, mitt liv.
Idag har världen känns lite utav rosa glittrig och fin, rysligt fint.
Idag har min dag varit bra, och meningarna i sidorna låter magiskt underbara.
Dagbokens sidor fylls fortfarande med den röda färgpennan, sida efter sida, mening efter mening.


Nuet är nu, älska det du älskar.
Någonting jag gillar med livet är förändringarna.
Jag älskar de där små sakerna i vardagen som gör allt speciellt, kanske det där telefonsamtalet man aldrig trodde man skulle få eller att den där fina pojken gick fram och sa hej.
Eller bara alla små saker som igentiligen inte är så stort, men de gör dagen minnesvärd.
Fast alla saker som man inte kan styra över är ganska härliga, de flesta iallafall.
Så som månen, du kan inte bestämma om den ska komma upp mitt på dagen, för det lär aldrig hända.
Eller tänk om hela världen skulle förvandlas till färgen rosa?
Inte för att jag skulle ha någont imot det såklart.



Eller är det inte härligt när en söt ekorre bara sitter fint i trädet och stirrar på dig med de där svarta små ögonen, och i handen håller du en kamera.


Något annat som jag älskar är de där speciella sakerna man gör innom familjen.
Alla familjer har väl olika regler, eller olika saker som är så självklara bara?
Så som i min familj, dagen innan julafton är det alltid pappa och jag som åker och köper den finaste julgranen vi kan hitta. Och allt skulle kännas lite fel om vi inte gjorde det bara.
Eller vilken visa man sjunger när någon i familjen fyller år, "ja må hon leva", eller som vi alltid kör"vi grattulerar.."
Eller som så när mamma och jag varje måndag - torsdag kollar på halv 8 hos mig tillsammans, bara för att det är så attans bra tycker vi. Så är det, och när man är borta gör det lite ont i hjärtat när klockan slår halv 8 och jag sitter någon annan stans än i soffan brevid mamma.



Någonting annat som jag älskar , är att läsa.
Jag är en riktig bokmal, när det gäller böcker som givetvis är bra.
För när man tvingas läsa en bok från skolan är det inte alls roligt.
Men varje kväll läser jag nästan en timme, det är som en perfekt avslutning av en perfekt dag.
Men lever som i ett annat liv där bara bokens persionen existerar och bara tankarna snurrar kring den där händelsen.
Jag avgudar de människor som sitter med en tjock bok mitt inne i stan och läser, det är bara attans coolt tycker jag. Att de sitter som i sin egen värld och bläddrar sakna men säker i sina böcker och lämnar inte ögonen från bokens rader.



Barndoms minne och drömmar.
Vad drömmde du om att bli när du var liten, var de frisör eller kanske den som skulle uppfinna ett piller som gör att man inte kan få feber?
Mina drömmar gick lite åt andra saker, jag drömmde om att få ett lyckligt liv.
Jag ville le åt världen och känna mig lycklig när jag blir stor.
Jag ville inte gråta, jag ville inte skrika jag ville inte se en sur min, jag ville vara lycklig när jag blev stor.
Fast samtidigt ville jag aldrig bli stor, jag ville vara den minsta och jag gillade när jag sommnade i soffan och pappa bar ner mig i sängen. Jag gillade att skratta åt de fånigaste sakerna, och jag gillade att sitta och gunga i regnet när det bara var jag och regnet som levde utanför.
Något annat jag alldrig drömt om ända sen jag var liten var att flytta till göteborg.
Inte vet jag varför jag ville det, men det skulle jag när jag blev stor.
Och av någon anledning är en av mina saker jag ska göra i mitt liv att flytta till göteborg.



Något som jag älskar är också den tiden då allting går fort, som när snön försvinner och man börjar komma ihåg att gräsmattor existerade.
Och när man ser de små blomknopparna som kommer upp.
Jag älskar när man tar fram sin cykel efter att inte cyklat på hur länge som helst och då ta det första tramptaget.
Den känslan tar tillbaka många minnen medans man cyklar förbi dom.
Minnen är någonting man ska vara glad över, om det hände någonting speciellt idag, hur kan jag då vara så säker på att jag kommer ihåg det om 50 år?
Det är det dagböckerna är till för, för att skriva ner sin hjärna och hjärta. För att berätta allt som ingen annan vet, som du inte vill att någon annan ska veta förutom dagboken.
Jag älskar att se gamla barndomsfilmer som man såg sig sjuk på när man var ett litet barn.
Jag var helt kär i ariel, och gick alltid omkring med min ariel docka, det är så att min tandläkare brukar fråga än idag vart min ariel docka är.
Och för inte alls länge sen hämtade jag ner arielfilmen från vinden och satte den i tv:n.
Och alla minnen, alla repliker, alla färger och människor, alla häpnadsväckande välkännda men ändå lite av främmande minnena som kommer tillbaka, rysligt härligt bara.
Tror ni att det är bra att vi minns våra minnen? Eller skulle världen gå mycket bättre och man skulle vara gladare om minnen inte existerade?
Det som hände igår, det var då och ingenting man bryr sig om idag.
Fast igentligen, då är det ju som att födas på nytt varje dag.



Och låtarna som man lyssnade på, alla minnen som följer med dom.
Eller favoritlåten just nu som man lyssnar på om och om igen bara för ack så bra den är.
Här är mina två favoritlåtar just nu, lyssna och njut.

Tegan and sara - Arrow




Caetano Veloso, Leáozinho