I min hjärna hör jag mig själv säga att "du är för dramatisk, livet går inte under." , "det löser sig." Men det känns som om livet går under. Det här är inte fett nice och awesome och alla andra konstiga ord jag använder jämt när det är kanonbra. Det här är inte så jag skrattar av lycka. Inte bra helt enkelt.
Min kamera har gått sönder. Och jag ljuger inte när jag säger att livet känns mörkt just nu. Den ska till doktorn snarast.
0 kommentar(er)
