jag antar att det är såhär det ska kännas. som en sten i bröstet som skaver sönder. Som om marken under fötterna försvinner och bröstet trycks ihop och känns tomt. Nästan ihåligt. Känslor finns inte, hjärta och hjärta är tomt. Som om ingen lösning finns. Jag antar det.
3 kommentar(er)
