Lindy

 

 

 

Som en tung ångestklump i bröstet där hjärtat slår för hårt för att vara normalt.

 

Sidor och sidor ska skrivas till den där jävla uppgiften som ska vara inne imorgon i skolan, första lektionen och jag kommer att sitta på bussen dit med för hög musik i öronen och stirra tomt ut genom fönstret som vanligt.

Måste skriva men fan var är den inspirationen, jag sitter här med sjuhundrafemtioåtta miljoner andra tankar i huvudet som tar upp precis varenda lilla vrå av yta som finns i hjärnan.

 

 

Och varenda jävla ord bränner och svider där det inte borde kännas alls.

Onda ben efter springande nere på gatorna till det där lilla utrymmet där alla var fulla och dansade i någon dimmig lokal, där cidern kostade 10 kronor och människorna stod överallt. Vi skrattade ju iallafall.