Lindy

Do i have to tell the story of a thousand rainy days since we first met
 
Hjärnan är vårat största och värsta spöke, våran fiende som vi skapar själva.
Den får oss att hata och älska, känna rädsla och ren panik, den skapar känslor som tar över hela kroppen och säger till oss hur vi känner och hur vi bör agera.
Den hjälper oss att gräva i saker som gör ont i oss och upprepa saker vi aldrig mer vill se.
Orden han skrev ekar i min hjärna "Man borde inte trycka ner livet, utan uppskatta det och enbart trycka ner den vidriga mänskligheten."
Och det finns någonting väldigt smart i det.
 
Förut älskade jag att gå och lägga mig endast för det var den tiden på dygnet jag fick tänka, där låg jag som 15 åring och tänkte på livet. Jag minns att jag brukade fantisera om framtiden och kände en så stor lycka i magen när jag tänkte på allt jag en dag kommer att få uppleva. Jag drömde om kärleken, jag drömde om att finna han som gjorde mig lycklig och som faktiskt ville hålla om mig om nätterna. Jag drömde om en framtid där jag reste jorden runt och fick se livets alla sidor, hur jag fann förståelse för hur allas liv kan se ut och hur jag bidrog till någonting. Jag tänkte på hur mycket jag hatade tiden men samtidigt inte kunde sluta tänka på den.
Men någonting förändrades där, hjärnan blev ett stort svart kaosmoln och idag gör jag precis allt för att slippa tänka.
Jag ligger vaken och kollar filmer istället för att blunda för när jag väl blundar och hjärnan tar över mig får jag inte det där pirret av lycka och förväntan i magen längre. Jag känner bara ett hål i bröstet, jag tänker på hur jag står och trampar på samma ställe och inte direkt kommer fram, på hur vardagarna blir en rutin och jag inte ens minns vad jag gjorde för 3 dagar sen om någon skulle fråga, jag tänker på att jag inte målar upp världen som ett rosa moln av lycka som jag gjorde när jag var 15, istället har jag insett hur livet egentligen kan se ut. Man har funnit lycka men tappat den, så många gånger.  Jag drömmer fortfarande om tiden, jag hatar den fortfarande. Tiden är ett mänskligt påhitt som förstör oss, den skapar stress och oro och får oss att gå under. 
 
Jag har massor av lycka i mitt liv, men jag ser inte lyckan på samma vis som jag gjorde när jag var 15, det är så himla annorlunda nu. Då var lyckan där, i hela kroppen och så påtaglig. Nu är lyckan där, men ett stenkast bort kan allt förändrats, det är nog det jag har insett.