Lindy

Livet är den där kontrasten som vänder hela livet upp och ned.

Livet är lyckan som rusar igenom benen när man springer fram på den där gatan.

Livet är den nöjda känslan i bröstet när man ligger ner, ler och bara andas.

Vi skriver våra egna historier, vilket jag inte riktigt får grepp om. Hur människor är statister i mitt liv, men samtidigt är jag statisten i deras liv. Allas huvuden kretsar kring sitt egna ego men kom ihåg att alla har precis lika mycket liv som du. 

Min historia. Den börjar på raderna i anteckningsblocket och slutar där också. Där historian hoppar från kärlek till hjärtekross, från lycka till hat, från hur hans händer höll om mitt ansikte till den beskrivande känslan av nervositet i magen när han ringde och sa "Hej Linda" för första gången. 

Där finns veckorna men mest nätterna, de sömnlösa nätterna när man tror att hela världen står still och jag kan inte andas men egentligen är det bara mina ögon som inte kan sova. 

Orosmolnet. Det värkande orosmolnet i bröstet har regnat klart och jag är fri. Ovisshet är spännande så kom vi åker, jag åker. Jag behöver inte de här gatorna det enda jag kommer sakna är mamma (men mamma jag kommer tillbaka jag lovar).

Jag måste dra för min historia står still i raderna i anteckningsblocket, det kliar i mina fingrar för jag är en rastlös själ som behöver äventyr. Helst nu. Helst igår. 

Jag måste inte övertyga mig själv längre, när tiden går utan att man hinner andas då har man lyckats.