Fyller tillvaron med händelser och meningar för att tiden ska springa iväg. Och det trivs jag med.
Är i en sån period då jag inte tänker eller känner utan bara flyter med, har blivit en annan jag, går andra vägar och springer andra håll, jag parkerar bilen alldeles för långt borta från stan för att få en promenad på 20 minuter, river i gamla kartonger mitt i natten och minns saker från förr, jag trycker huvudet ner i kudden och försöker få bort ångesten angående ett slarvigt jag, inser att jag måste bli ett bättre jag men sekunden efter pallar jag inte bry mig för jag måste vara bra som jag är, långa promenader mitt i natten när kroppen vinglar av vinet då skrattar jag för mig själv, blir pirrig i magen och längtar massor efter planerade helger, skypesamtal mitt i natten, river i stora tyger och syr kläder halva nätterna, skogspromenaderna blir längre och musiken i hörlurarna blir högre, ibland ser jag mig själv som i en glaskula där ljudet känns ihåligt men ekande och där tankarna bara snurrar en meter runt mig, och på den där alldeles för långa bilturen jag tog en onsdagskväll insåg jag när jag satt och skreksjöng till någon låt som skrek vad som kändes inuti att jävlar va gött livet kan va. Kontrasten gjorde sitt och det gjorde lyckan.
Allt är så jävla okej. Känn och skrik.
0 kommentar(er)
